POESI. Några dagar före jul förra året fick New York-bon Aaron Naparstek nog. Efter att länge ha retat sig på bilarnas eviga tutande på gatan utanför hans lägenhet på Clinton Street i Brooklyn öppnade han fönstret och slungade tre ägg på en liten blå sedan, i vilken föraren tycktes ha somnat på tutan.
Mannen i bilen blev bindgalen, kastade sig ut och skrek upp mot Aaron Naparsteks fönster att han tänkte komma tillbaka samma kväll för att döda honom. I en intervju i The New Yorker (25/3) minns Naparstek sekunderna efter händelsen: "Jag insåg att jag blivit galen. Jag hade blivit själva tutandet och tutandet hade blivit jag. Jag kunde inte fortsätta kasta ägg (...) men jag var tvungen att göra någonting."
Den kvällen skrev Aaron Naparstek ett tjugotal haiku-poem om tutande bilar. Han skrev ut 50 exemplar av varje "honku", som han kallade dem, och började i januari sätta upp dem på kvarterets lyktstolpar. Det första löd: "You from New Jersey/honking in front of my house/in your S.U.V." Den terapeutiska effekten lät inte vänta på sig.
En tid senare började han hitta andras honku-poem bredvid sina egna. Alla följde den klassiska haiku-formeln (17 stavelser uppdelade på tre rader: 5/7/5) och handlade om tutandets obehaglighet. Vissa honku-poeter framstår som förvirrade: "Is it you or me/ victim of insanity/honker or honkee?" Medan andra tycks vilja fly vardagen: "Quiet paradise/no honks in Honolulu/steaming underneath."
Aaron Naparstek är till vardags webbutvecklare, och har nu byggt en webbplats för sin nya litterära rörelse, honku.org, med "regler" för hur man skriver honku och en elektronisk anslagstavla med honku-poesi.